Jag känner mig tom och ensam. Mer än någonsin förut. Det gör ont i hela kroppen när jag tänker på vilket moster jag har blivit som förstör våra band. Jag lovade förändring, men än har inget hänt. Och jag mår skit, av att jag inte kan vara den vän som jag var förut, då allt var som det ska vara. Miss u as hell. And i love u, no matter what. Ni kommer alltid att vara mina bästa vänner, hoppas att ni inte gett upp hoppet om oss än.