Det är jätte frustrerande att du skyller på mitt beteende och mitt sätt att reagera. Jag är som jag är. Har alltid varit och kommer alltid att vara. Du säger att du älskar mig, men när du inte tål att jag är som jag är, så fattar jag inte varför du säger så. Hur kan man älska någon som man inte kan föra konversationer utan att störa sig på varandras reaktioner.

Det är viktigt att kunna sätta mål, att ha något att sikta mot och jobba för. Utan mål och drömmar kommer man inte framåt, det gäller allt man gör. Men det kändes verkligen, idag, som att du inte tror på mig ett skit och inte vill satsa på oss. När jag kommer med en dröm och ett alternativ mål så trycker du ned det med att säga att ”det är inte säkert att vi kommer att vara tillsammans då”. Vad är det för inställning? Ingenting är bestämt! Jag har inte tvingat dig till någonting och kommer aldrig att göra. Och vem har sagt att vi kommer att leva resten av våra liv tillsamman, eller så gör vi det? Det vet varken du eller jag! Men man kan inte tänka ”om” hela tiden. Våga satsa och offra, ge och ta! Hey, vi tog oss ju till stockholm i somras, samma sak där, och vi for och det var jätteroligt!

Jag blir framför allt jätteledsen när du säger att vi inte ska hålla ihop inom en tid. Vem säger så? Det går inte uppfatta det på något bra sätt, annat än att man inte orkar jobba för kärleken. Jag vet inte alls hur du menade när du sa så, men jag tog det väldigt hårt. Och det skär verkligen i bröstet på mig. Jag får en klump i magen. Så nästa gång den frasen kommer upp så måste vi verkligen överväga.
För just nu känns allt så jävla rätt med dig. Allt är så härligt när jag är vid din sida. Aldrig att jag skulle vilja bli av med det. Jag skyller absolut inte allt på dig! Jag är inte heller helt 100, jag har mina riktigt sviniga sidor. Men hjälper jag dig, så hoppas jag att du hjälper mig. Vi måste jobba bättre tillsammans, sätta mål och drömma. För vi båda behöver varandra. Så är det…

Hoppas oxå att du inte missuppfattar mina känslor och mitt sätt att visa det. Att du istället förstår hur jag menar med det jag säger. Du är duktig på att stänga ute, det vet du. Jag klandrar inte bara dig, hoppas du inte bara klandrar mig. Vi båda gjorde kanske fel. Jag lovar att jag aldrig ska dra upp det där ämnet igen om det gör dig så rädd. Jag älskar ju dig, aldrig att jag skulle tvinga på dig något.