Say it with music -

Tatuering #3

Från mig till dig. Love u bro♥

Tatueringsinspo






#tattoo

! ! ! Ursäkta nakenchock ! ! ! Här är min senaste tatuering (det är svårt att fota med självutlösare som sagt). Den är en liten hyllning till mina underbara föräldrar för det är 2a versen ur the rose som dom hade på sitt bröllop. Själv tycker jag att den låten är underbart fin och jag själv är supernöjd över den (mamma blev galet förtjust ock t o m  lite rörd tror jag). Reaktioner jag har fått är att den är stor och ja, den är ganska stor men den kunde inte bli bättre gjord om den hade varit mindre och jag bryr mig inte om andra tycker att den blev ful eller för stor:) Nu på fredag ska jag fara och fylla i den.
 
Har även fått lite frågor om den så jag svarar på det här:
* Ja det gjorde ont, ungefär lika ont som det bak i nacken men inte så ont så att det inte går att härda.
* Den kostade 1900kr
* Den tog tre timmar att göra 
* Jag gjorde den på samma ställe som förra gången hos en tjej som heter Isabell och hon håller till på WD tattoo

Feeling sore

Idag känner jag mig inte ok. Det känns som att jag har ramlat och skrapat upp värsta köttsåret eller bränt mig på sidan. Jag är stel och öm som fan och kan nästan inte röra armen för då stramar det i huden. Jag måste t o m torka mig med fel hand när jag är på toa haha... Men ska man vara fin får man lida pin.
 
Igår blev det myskväll hemma hos matilda och vi såg sämsta filmen i hela världen. The woman, andra gången jag ser den så se den inte den är jättedålig.
 
Idag tog jag en skön och lång sovmorgon, käkade en god frukost och så har jag beställt hem kläder. Så denna dag har börjat riktigt bra! Idag ska jag bara ta det lugnt. Ska försöka tvätta tatueringen, jag är alldeles svart på hela sidan och smörja in den sen ska jag plugga och kanske spela ts3, hihi! 

Tatte nr. 2


tattepatte

 
Det är många gånder jag glömmer bort att jag har min fina lilla text bak på ryggen. Kanske just för att den sitter där den sitter. Jag ser ju den inte så ofta. I alla fall, det är snart 1 år sedan jag gjorde den (okej, i april) och nytt år = nya möjligheter = nya tattueringar. Nämen jag är sjukt sugen på att göra en till. och en till. och en till.

Min tatuering. Mitt förflutna.


Jag ska nu berätta vad min tatuering betyder, för mig. Det här kommer att bli ett väldigt jobbigt inlägg för mig att skriva. Jag hoppas att ni har förståelse för det.

"Don't forget to love yourself" - Dessa ord är ett dagligt påminnande till mig själv om att jag inte ska glöma bort att tycka om mig själv, att jag ska vara snäll mot mig själv. Jag har alltid varit alldeles för hård mot mig själv då det kommer till allt. Misslyckas jag på första försök så blir jag grymt besviken på mig själv. När det händer något, mellan mig och kompisar/familj/jens så tar jag på mig skulden och hatar mig själv. Och så här har det varit så länge jag kan minnas...

I början av min högstadietid var jag väldigt ledsen. I åttonde klass gick jag i depression. Jag mådde väldigt dåligt, jag hade konstant ont i magen/huvudet och hade värkar i hela kroppen. Jag grät mig till sömns nästan varje kväll och sov riktigt dåligt. Jag drog mig undan, orkade inte med nånting och jag kände mig ensam. Jag kände aldrig glädje inombords. Jag skadade mig själv, både psykiskt och fysiskt. Jag var så less på mig själv att tillslut slutade lyssna på andra förutom den elaka rösten inom mig som sa till mig varje dag att jag var totalt värdelös. Ibland hade jag cirkulerande tankar om döden, men någonstan inom mig stoppade jag mig själv för att tänka så och varje gång det hände började jag tokgråta, föll ihop på golvet och kroppen var alldeles för tung för att lyfta upp igen.

Då sa jag att ingen brydde sig om mig. Att ingen skulle märka om jag fösvann. För det var aldrig någon som såg mig. Idag ser jag det på ett helt annat sätt. Det fanns dom som brydde sig och det var självklart mina vänner. Varje gång jag drog mig undan kom dom för att få mig att prata och öppna upp mig. Men jag var som en stängd dagbok med hänglås. Jag sa inte ett ord. Jag tittade inte ens på dom. Dom fanns där hela tiden för mig, men jag var för djupt deprimerad för att inse det. Idag är jag är väldigt tacksam över att dom fanns där, även om jag ignorerade hjälp. Jag fick börja gå till psykologer, göra utredningar osv. Och jag minns att jag avskydde allt det där. Jag ville allt annat än att skicka ut och framför allt inte inse själv att jag var sjuk. 

Idag är jag på bättringsvägen. Jag tar en dag i taget. Jag skäms inte för hur jag mådde, men för vad jag gjorde mot mig själv. Inget barn ska behöva må så dåligt att det ska gå så långt att han/hon ska behöva skada sig själv. Jag skäms för att jag bestraffade mig själv, enbart för att jag mådde dåligt. Att jag aldrig kunde lyckas med nånting, må bra eller vara en perfekt kompis/dotter. Ju mer jag misslyckades ju mer började jag må dåligt och därefter skada mig själv.

Jag har insett med åren att det finns människor vid min sida som stöttar mig igenom allt, speciellt de svåraste bitarna. Jag kommer alltid att ha ärr och minnen för livet av mina svåraste år som ung människa. Så därför tänkte jag, med en tatuering och inspiration av kloka ord från min mamma, ångra/hylla/må dåligt/vara glad/minnas allt som fick mig att komma dit jag är idag. Jag är inte helt återställd och jag kan inte påstå att jag är en stark människa. Men med min tatuering kanske jag kan hjälpa mig själv att komma dit jag vill komma en vacker dag. Att kunna se mig själv i spegeln och säga: "Du duger", och vara nöjd och stolt över mig själv. Intala mig själv att det är okej att misslyckas. Att ingen är perfekt.

Min tatuering


En sämre bild på min tatuering. Ska försöka få en finare och tydligare bild när den har läkt! Den är mycket finare och rakare i verkligheten. Jag är jättenöjd! Helt klart pengarna och smärtan. Vill göra fler.


RSS 2.0