Ett dagligt problem flesta tjejer brottas med varje dag. Att man aldrig ska bli nöjd med sig själv, att det alltid finns någonting som är fel. Lite för mycket hull där, någon finne där. Inte nog bra hår eller fel hudfärg. Det kan vara vad som helst som kan få oss tjejer att vända hela världen upp och ned. Känna oss värdelösa, "att ingen vill ha ett äckel om jag".

Jag är ett prakt exemplar på detta beteende, rätt så extremt. Det går inte en dag utan att jag gnäller på hur jag ser ut. Jag står ibland inte ut med att se mig själv i spegel, för att jag tycker att jag är tjock och ful. Okej, nu är bilden ovan på mig. Och då kanske ni tänker: "Men vadå fet?". Ja, jag erkänner att jag har en fin mage. Den är platt, inte jättevältränad, men platt. Jag har inte många gram fett på ryggen/övre delen av mig kropp, jag har små  bröst och tunna axlar. Men, då kommer vi till nederdelen (huuuuuh). Att en normal, slank kropp ska få gå runt med en flodhäst röv! Celuliter, ärr från stretch marks, fett och åter igen fett. Jag står inte ut och det jobbigaste av allt är att även fast jag tränar, äter bra så blir det absolut noll förändring.

Jag är verkligen inte den som "går på diet". Jag äter det jag vill, och om jag vill äta godis så gör jag det! Jag tänker mer på att äta bra och tärna bra. Men funkar det? Nej... Och jag kommer inte att ta till metoder där det ingår att jag måste sluta att äta kolhydrater tex. Det är jävligt viktigt att få i sig kolhydrater, vad ska annars ge oss så mycket energi som pasta och potatis? Många dricker red bull och andra skitdrycker för att hålla "farten" uppe, men man förstör levern och inre organ så in i helvete! 

Och vart vill jag komma med dessa argument då? Jo, Jag vill sända ut till alla där ute som är missnöjda nå jävulsk med att kroppen inte ser ut som man vill att det ska se ut. Acceptera dig själv eller sluta leva, i princip. Jag må inte vara den bästa förebilden när det gäller att tycka om sig själv och sin kropp. Men jag mår bra, jag svälter inte mig själv och jag tränar hälsosamt. Jag vet att "lilla jag" inte kan påverka er jättemycket. Men kanske, för hoppningsvis, ge er en tankeställare om vad som gäller. Det gäller även för mig nu, att ta mina egna kloka ord och coacha mig själv igenom detta och släppa att tankarna om att "jag inte duger" eller "jag är ful/äcklig/tjock".

Detta är verkligen någon jag ska jobba med, och hoppas på ett positivt resultat i framtiden. Även om det kommer att bli det svåraste jag gjort/kommer att göra i hela mitt liv. Jag har aldrig haft det  riktigt "lätt" med mig själv.